fredag 21 november 2014

Connecting people

Igår blev jag hastigt och lustigt bortbjuden efter jobbet.
Min kompis tillika granne har länge pratat om att göra om sitt vardagsrum. Hon är en sådan person som älskar att få smakråd och jag kan ibland känna att jag inte räcker till, i alla fall inte om det gäller mer permanenta lösningar. En prydnadskudde okej, men tänk om jag övertalar henne att måla väggarna ärtgröna och så blir det inte alls snyggt. Det vore inte bra för grannsämjan. Därför kom jag på den briljanta idén att sammanföra henne med min gamla kompis inredaren. Japp, hon som hade den imponerande Halloweenfesten. Lika bra att låta ett proffs göra jobbet tänkte jag. Naturligtvis vågade dessa blyga violer inte träffas utan mig som stöttepelare så det var bara att infinna sig på avtalad tid.

Tre timmar senare var jag alldeles utmattad av ansträngningen. Ansträngningen bestod i att lyssna på ett till synes outsinligt behov av förnyelse. Det var prat om soffor, fåtöljer, mattor, bord och lampor tills det blödde ur öronen på mig. 
Det googlades och antecknades, mättes och måttades och allt i takt med att vinet sjönk i flaskan. På vilket sätt hör detta inredningstema hemma i en ekonomiblogg? Jo, kostnaden! Efter en snabb överslagsräkning konstaterade jag att vi pratade inredning för i runda slängar 100 000 kr, även om allt inte ska bytas på en gång och kostnaden ska spridas ut över de kommande månaderna. Men ändå, det är dyrt med inredning. Alla vill ha det perfekta hemmet och det blir lätt ett ständigt pågående förbättringsarbete. 

Jag är själv inte helt nöjd med mitt eget hem men har bestämt mig för att dra en skarp gräns vid renoveringar som ökar värdet eller är nödvändiga för familjens trivsel. Att köpa nya fåtöljer är ingenting jag kommer att göra även om en del av mig skulle vilja det. Fördelen är att ju mer man rensar ut desto mindre vill man stoppa in fler saker.

Imorgon kväll ska minstingens klass arrangera ett skoldisco och intäkterna går till klasskassan. De har noggrant planerat och förberett inför detta och ska jobba hela kvällen. Allt från att stå i dörren och ta ut en entréavgift till att stanna kvar och städa efter discots slut. Alla barn i klassen ska ta med snacks/fika som ska säljas och för den ringa summan av 32 kr handlade jag det som föll på vår lott. Här är kontrasten stor från en dag till en annan. Alltmedan grannen planerar möbler för belopp som för mig motsvarar närmare ett års sparande så är 32 kr något jag ser som en extra utgift som ska räknas in i matbudgeten. Det mina vänner, är vad som är avgörande i slutändan. 



2 kommentarer:

  1. Vilka härliga kontraster ändå, och samtidigt lite skrämmande. Ibland tänker jag tillbaka på när man var liten och fick veckopeng. Jag var ett sånt där barn som sparade och sparade, och det blev en liten summa efterhand. Den summan skulle nu motsvara en dags arbete och jag kan ibland fråga mig om det var värt det? Kanske skulle jag spenderat mer i barndomen när en 100-lapp var oändligt med pengar? Å andra sidan så handlar sparandet om mycket mer än pengar. Värdet på pengar. Det är såå lätt att börja tänka att en 10 är inget, tills en 100-lapp är ingenting till en 1000-lapp och vips så renoverar man vardagsrum för 100 000. Samtidigt så ska man ju njuta av livet... Ja, det är en ständigt spännande diskussion iallafall :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är viktigt att hitta balansen mellan leva i nuet och planera för framtiden. Balansen mellan spara och spendera. Ditt exempel med ditt sparande som barn är ju ett lysande exempel! Jag gillade det jättemycket eftersom det väcker eftertanke. Framför allt inser jag att man inte ska spara så att det slår över till oförstånd. Jag vill att mina barn ska "slösa" lite med de pengar som de får i handen (månadspeng, födelsedagspengar osv) samtidigt som de behöver lära sig att spara. Jag vill att de ska slösa för att de ännu är för unga för att behöva känna ekonomiskt ansvar och för unga för att kunna påverka sin egen ekonomi (de jobbar inte, har ingen egen inkomst) och samtidigt lära sig spara för att växa upp till ekonomiskt ansvarsfulla individer som inte fastnar i skuldfälla. Som ung och hemmaboende har man så mycket framför sig som kommer att innebära stora kostnader.

      Att jag som är vuxen toksparar är ju något helt annat, jag har ju redan allt! Varför ska jag byta ut och köpa nytt hela tiden bara för att jag tröttnar och söker förnyelse? Sant också som du skrev, att man lätt blir fartblind och tappar begreppen om pengars värde. Alla nya "måsten" är kostsamma att skaffa. Vad kostar inte en ny smartphone för att ta ett exempel...

      Hur som helst, din kommentar var grym! Så himla tänkvärd.

      Radera